Det fanns en tid när vi hade fler leksaker i vardagsrummet än i barnens rum. När det byggdes kojor av soffkuddar med Frank-tyg och mässingljusstakarna på spiselkransen användes till att blåsa trumpet i.
Sedan Flora och Rufus fått flytta in i Villa Furuborgs största rum ser man knappt röken av dem. Här finns plats för Lego-städer med stora hus, Playmobil-skepp som seglar över den böljande mattan och hundratals Little petshop som bygger bon i alla skrymslen och vrår.
Den stora mattan som jag köpte på loppis för några år sedan gör sig utmärkt i det stora barnrummet. Förutom att den är mjuk att leka på, dämpar den de värsta indiantjuten och racerbilsvrålen. Rufus som ibland får för sig att hoppa längdhopp från bordet får dessutom en mjukare landning på den persiska ullen.
I rummet finns förutom en stor inbyggd bokhylla, ett annat gammalt schabrak som de gamla ägarna lämnade kvar. Här har vi ställt upp alla leksaker och böcker så att barnen får överblick över vad de har, och för att få rena golvytor (sen är det ju en helt annan femma att det inte finns tillstymmelse till rena golvytor när de två yngsta röjt runt i rummet en förmiddag eller så).
För att undvika allt för många bus och tjuvnyp efter läggdags fick Rufus och Flora var sitt hörn av rummet. Har väl funkat sådär, som det är nu somnar Rufus inte i sin egen säng i alla fall, för närvarande är det bara mammas och pappas som duger.
När det blir varmare kommer barnkammaren att bli dubbelt så stor. Då öppnar vi dörren till balkongen och låter dockor och gosedjur flytta ut till mjuka filtar och slingrande krasse. Än så länge njuter vi av marsljuset som flödar in genom gamla glasrutor och bryts sådär vackert som bara ljus genom gamla glasrutor kan göra.